believeindreamsforever.blogg.se

Det var jag som avbröt kyssen först, för att kunna andas. Mina kläder klibbade mot kroppen och jag kippade efter luft. Ulrik andades också i otakt. Det lät precis som när han har vart på en konsert och gett gärnet.

”Jag älskar dig!” sa jag och log.

”Jag älskar dig också!” svarade han. Men sen började han grimasera. ”Kan du flytta dig lite Kate?” Jag märkte att jag låg på honom.

”Är jag så tung?”

”Japp! Lika tung som en elefant!” sa han och flinade.

”Aj, det där gjorde ont vet du!” sa jag och spelade sårad. Han skrattade och såklart började jag också skratta då.

”Du, vi kom inte så långt med den där frukosten ju.” sa Ulrik när vi lugnat ner oss.

”Jag måste byta kläder till att börja med.” sa jag anklagande och gjorde en gest mot mina blöta kläder. Han nickade och drog upp mig på fötter igen. Sen drog han in mig i huset och in i sitt rum. Han stängde dörren och låste den. Sen började han kyssa mig intensivt. Han drog lite i min t-shirt medans jag fingrade på knapparna i hans shorta. Jag knäppte upp knapparna samtidigt som jag kysste honom. Han drog av mig min tröja och jag tog av hans shorta. Hans mun flyttades till min hals och hans andedräkt gav mig gåshud. Han började lirka upp knappen i sina byxor när det knackade på dörren. 

 ”Vad?” sa Ulrik. Han lät flåsig och irriterad.

”Middagen är serverad!” hördes Katarinas röst från andra sidan dörren. Ulrik suckade.

”Vi kommer!” ropade han tillbaks. Han släppte mig och gick fram till sängen där han tog av sig sina byxor och satte på sig ett par fotbollsshorts och ett vitt linne. Jag följde hans exempel och tog på mig shorts och linne. Sen gick vi hand i hand nerför trappan till köket. En form med rykande lasagne stod framdukad på bordet. Katarina satt redan och åt medan hon läste en tidning. Hon tittade upp när vi kom in.

”Det var på tiden, trodde nästan ni hade vuxit fast där uppe.” sa hon och log. Jag log tillbaks.

”Haha nejdå, vi var bara lite blöta så vi var tvungna att byta om.”

”Hehe okej!” Vi satte oss ner vid bordet, jag bredvid Katarina och Ulrik mittemot mig. Maten var jättegod men ingen av oss sa nånting under måltiden. Katarina tittade på oss några gånger men sa inget. När vi ätit klart så stack Ulrik och jag till stan eftersom jag behövde shoppa plus att jag inte hade vart i Göteborg på jättelänge. Jag kom knappt ihåg nånting, utan gatorna kändes så annorlunda mot vad jag var van vid. Hemma i Forks så var det alltid så lugnt eftersom det var en väldigt liten stad. Här i göteborg så var det livligt på gatorna trots att klockan var sent på eftermiddagen. Jag drog in Ulrik i alla möjliga affärer och köpte nåt i varje så tillslut så bar jag och Ulrik på säkert 10 påsar var. Och den gullungen hade betalat allt. Nu var klockan över 9 på kvällen och jag var hungrig igen.

”Ulrik, jag är hungrig!” gnällde jag. Han skrattade åt mitt tonfall och drog sen med mig mot Mcdonald´s som låg lite längre ner på gatan. När vi väl kom in där så var det några tjejer i min ålder som kom fram till Ulrik.

”Ulrik, snälla kan vi få en bild!!!????” nästan skrek dom. Jag fattade absolut ingenting. Han tittade ursäktande på mig. 

 ”Ehm... inte just nu tjejer.” sa han besvärat. Dom såg besvikna ut. ”Efter jag har ätit, jag lovar!” skyndade han sig att lägga till. Dom sken upp igen och sprang tillbaka till sitt eget bord. När vi hade beställt vad vi skulle äta och satt oss vid bordet så stirrade jag på Ulrik.

”Vad var det där om?” frågade jag och nickade mot tjejerna som satt och stirrade på oss.

”Asså det är jättesvårt att förklara eftersom du inte har vart här på sju år. Men jag är artist och dom där tjejerna är mina fans.” sa han. Jag satte maten jag höll på att äta i halsen.

”D... du är artist?” stammade jag chockat. Han nickade. Jag samlade mig lite och sa sedan. ”Varför har du inte sagt nåt då?”

”Jag vet inte, har väl väntat på rätt tillfälle helt enkelt.”

”Okej... men det är väl jättebra antar jag.” sa jag tvekande. Han nickade igen och log sen.

”Men är du klar så vi kan komma hem snart?” Jag insåg då att jag hade ätit färdigt och sa snabbt:

”Självklart!” Vi reste oss genast upp och direkt kom tjejerna, som var fans till Ulrik fram.

”Ulrik kan vi få en bild nu????” sa dom i kör. Han log mot dom och ställde upp på bilder. När han var klar drog han med mig ut genom dörren och vi tog började promenera mot busshållplatsen. På vägen gick vi förbi Pressbyrån och jag sa till Ulrik att jag behövde in och köpa en dricka för jag hade sjukt ont i huvudet.

”Ska jag vänta?” sa han oroligt.

”Nej det behövs inte. Gå i förväg du så kommer jag strax.” sa jag lugnande. Han nickade och fortsatte att gå i riktning mot busshållplatsen. Jag gick in i affären och plockade snabbt på mig en loka, betalade och gick ut igen. Väl ute öppnade jag drickan och drack upp halva flaskan med en gång. Oh shit mitt huvud bultade. Jag började stappla fram på gatan i den riktning som Ulrik hade gått. Plötsligt fick jag den känslan av att nån följde efter mig. Jag tittade bakåt och fick sen två män i trettioårsåldern som gick ett par tiotal meter bakom mig. Dom hade blickarna stadigt fästa mig och jag började känna mig illa till mods. Jag ökade takten så att jag nästan sprang. Jag hörde inga fotsteg bakom mig längre och jag saktade ner lite. Då kände jag plötsligt en hand som tog tag i mitt hår, nåt kallt mot min hals och en röst som sa:

”Ge oss dina värdesaker eller så skjuter vi!”

så där har ni äntligen kap 10. förlåt om det inte är så bra o förlåt för dom dåliga bilderna. Snälla kommentera om ni har nåt bra ställer där man kan hämta gratis bilder ifrån ;) 

Puss & Kram <3