believeindreamsforever.blogg.se

Ulrik stirrade på mig. Först spärrade han upp ögonen men sen så sa han lungt:

”Men man behöver inte ha pass när man åker härifrån för det är en så liten stad och vi kommer inte att mellanlanda nånstans.” Vilken lättnad! Jag hade för ett ögonblick trott att jag inte skulle kunna följa med.

”Okej, va bra!” sa jag glatt.

”Men du, vi kanske borde gå nu för annars kommer vi inte att hinna med planet.”

”Oki!” Jag tog mina saker och Ulrik tog sin väska och sen promenerade vi ner till gatan och tog en taxi till flygplatsen. Vi kom fram 10 minuter innan planet skulle gå så det var bara att hoppa på det med en gång. Precis när vi satt oss så plingade min mobil till. Ett sms från Eric. Jag klickade fram det: Hej, vad gör du? :). Gud vad skulle jag säga? Jag hade ju inte direkt sagt till honom att jag skulle till Sverige. Men det bästa var väl att säga sanningen. ”Ehm, sitter på ett flyg väg till Sverige själv då? ;). Han svarade snabbt. Till Sverige! Med vem?? Oj då! Inga glada gubbar, det verkade inte bra. ”Med en kompis bara. :). Eric: Jaha men när kommer du hem då? :). Katherine: Ingen aning, men vi får höras av. ;) Eric: Ja det gör vi! ;)

”Vem messar du med?” frågade Ulrik nyfiket.

”Haha, värst vad du är nyfiken!” sa jag och skrattade. Han log bara envist. ”En kompis från Forks bara.”

”Jaha och vad heter denna mystiska kompis då?”

”Äh nu får du väl ge dig!” sa jag och slog till honom lätt på armen. ”Men om du nödvändigtvis måste veta så heter han Eric och går på min skola. Men du Ulrik när kommer vi hem?” Hans leende dog bort och han såg besvärad ut.

”Ehm jo det var det jag ville prata med dig om...” sa han och tittade på sina skor.

”Ja?”

”Jo min semester är liksom slut så jag kommer inte tillbaks till Forks utan du får åka själv tillbaks.”

”Va!?” nästan skrek jag. Han såg ledsen ut. ”Inte en chans! Då flyttar jag också till Sverige!”

”Ja, men Eric då?” frågade han.

”Eric får väl komma och hälsa på för inte en chans att jag åker tillbaks dit utan dig!”

”Okej då, men vart hade du tänkt att du skulle bo?”

Jag önksade att han hade sagt att jag kunde bo med honom men det gjorde han ju inte. 

 ”Vet inte riktigt kanske...” men jag han inte avsluta meningen förrns det blinkade Gothenburg började blinka på en skärm. Sen hördes kaptenens röst i högtalarna:

”Kan alla vara vänliga att sätta på sig säkerhetsbältena för vi landar alldeles strax i Göteborg i Sverige.” Vi satte på oss våra säkerhetsbälten och snart hade vi landat i Göteborg. 

 ”Vi ska till min mamma så vi får ta taxi dit.” sa Ulrik och tog min hand. Vi fick tag på en taxi relativt snabbt och efter 20 minuter var vi framme vid en villa. Ulrik drog med mig fram till ytterdörren och vi klev in i hallen.

”Hallå?” ropade han. Strax därpå kom en kvinna ut i hallen. Hon stannade när hon fick se mig. ”Mamma, det här är min flickvän Katherine.”

”Men hej på dig!” Hon kom fram till mig och räckte fram handen. ”Jag heter Katarina.”

”Hej, jag är som sagt Katherine.” sa jag och skakade hennes hand.

”Trevligt att träffas!” svarade hon. Sen gick hon fram till Ulrik och gav honom en kram och en puss på kinden. Han rodnade lite.

”Kom!” sa han och drog mig upp för en trappa och in i hans rum. Jag la mig på hans säng och tittade upp i taket. Ulrik ställde ner sin väska och kom fram till mig. Han kysste mig en lång stund. Men till slut fick vi avbryta kyssen för att kunna andas.

”Jag älskar dig!” sa jag och log. Han log ett underbart leende tillbaka.

”Jag älskar dig mer!”

Kapitel 8 klart kommentera riktigt mycket nu och gilla min blogg på fb. :) <3