believeindreamsforever.blogg.se

Regnet smattrade mot paraplyet och vinden blåste i mitt dyblöta hår. Paraplyet var inte till stor hjälp när det regnade eftersom det var flera hål i det. Vattnet forsade nerför ögonen på mig och jag kunde nätt och jämt se gatan framför mig. Jag tittade upp för att se vart jag var och sänkte snabbt huvudet igen. Det lilla jag hunnit se när jag lyfte huvudet var tillräckligt mycket för att jag skulle veta vart jag var. Ett torg nästan folktomt, en blomsteraffär och en fontän i mitten av torget. Men inget av det intresserade mig. Det var till bageriet ungefär hundra meter ifrån som jag var på väg. Jag ökade stegen och stannade utanför dörren och fällde ner paraplyet. Jag ställde det mot väggen bredvid dörren och gick in genom den bruna dörren med mässingshandtag. Värmen slog emot mig när jag öppnade dörren. Det var en inbjudande värme blandat med en doft av eld, nybakt bröd och eucalyptus. Det var inte mycket folk i bageriet. Bara en gammal dam med käpp och en pojke som jag kände igen från skolan. Pojken som jag kände igen från skolan tittade upp när jag kom in. Han nickade kort mot mig och vände sedan blicken framåt igen. Jag ställde mig bakom pojken. Den gamla betalade och lämnade bageriet stödd på sin käpp. Nu var det bara pojken kvar och sen var det min tur. Jag plockade fram lappen jag haft skyddad innaför tröjan medan jag hade gått hit i regnet. Lappen var någolunda torr iallafall, till skillnad från restan av mig som droppade av vatten från topp till tå. Jag vek upp lappen och försökte tyda det som stod skrivet på den, vilket var väldigt svårt eftersom det var skrivet med bläck och det mesta hade runnit ut under min promenad hit. Tillslut hade jag iallafall lyckats se vad som stod skrivet på den:

1 råglimpa

1 ost/olivbröd

5 bullar

7 chokladkakor

4 källarfranska.

Jag vek ihop lappen igen och memorerade inköpslistan i huvudet. Pojken framför mig betalade också och lämnade sedan bageriet med en sista nick mot mig. Jag nickade kort tillbaka och gick sen fram till kassan för att köpa det som stod på lappen. Det var en kvinna som stod bakom disken. Bagarens fru. Hon var en ganska knubbig kvinna i fyrtiofemårsåldern med ett vackert ansikte trots sin ålder. Hon log mot alla människor som kom in i bageriet... utom mig. Jag antar att det var för att jag var mindre värdefull för henne än dom andra människorna i byn. Varför vet jag inte. Men med tanke på mitt liv var det ganska många frågor som var obesvarade. Hon var alltid trevlig mot min ”familj” men aldrig mot mig. Hon höll på att lägga ner pengar i kassan när jag kom fram. Hon tittade upp leende men det suddades snart ut när hon såg vem det var. Hon granskade mig föraktfullt och sa sedan, med en väldigt sur ton i rösten:

”Kunde du inte ha torkat av dig innan du gick in?”

Jag skulle mycket väl ha velat säga: ”Har du någon handduk så skulle jag gärna ha gjort det!” Men det svaret svalde jag genast. Istället sa jag, så vänligt jag kunde:

”Jag skulle vilja köpa lite saker om det går bra?”

”Jaha vad ska du ha då?” Jag rabblade upp sakerna som hade stått på listan och skulle just betala när telefonen ringde. Bagarens fru svor tyst och ropade sedan in mot bageriet:

”Eric!” En pojke kom springande. Han hade ljust hår och gröna ögon och var klädd i ett par jeans och en t-shirt med ett förkläde över. Hans händer var smutsiga likaså förklädet. Han var kanske sexton som jag eller nåt år äldre.

”Vad är det mamma?” frågade han henne.

”Du får ta den här kunden medans jag svarar i telefon. Hon ska bara betala.”

”Okej.” Hans mamma skyndade sig mot telefonen och pojken vände sig mot mig. Han log. Det var första gången nån log åt mig på flera dagar.

”Hej jag heter Eric!” sa han. ”Vad heter du?” Jag tittade tvekande på honom innan jag svarade.

”Jag heter Katherine.”

”Fint namn! Så det här är ditt?” Han gjorde en gest mot sakerna på bänken. Jag nickade till svar. Han verkade trevlig men anledningen till att jag inte svarade var att jag aldrig hade vart mycket för att prata. Jag blev ofta beskriven som blyg, tillbakadragen och osocial.

”Okej, det blir 245 kronor.” sa han.

Jag höll fram pengarna. Han tog emot dom och plockade sen fram en femma som han gav till mig. Jag stoppade den i fickan medans han plockade ner varorna i några påsar. När han var klar log han mot mig igen.

”Jag hoppas vi ses snart igen.” sa han.

”Jag också.” sa jag och log, sen lämnade jag bageriet med snabba steg.