believeindreamsforever.blogg.se

Nästa morgon vaknade jag av ett fruktansvärt oväsen från nedervåningen. Jag slet åt mig min morgonrock och rusade ner. Melissa hade råkat välta ner Helens favoritvas och den hade gått i bitar. Helen var rasande. Hon grälade på Mel samtidigt som hon for runt med en sopborste och sopade upp skärvorna. Mel grät. Jag gick fram till henne och lyfte upp henne i famnen. Hon slutade gråta men snyftade fortfarande. Helen tittade surt på mig.

”Håll inte på att trösta henne!” fräste Helen. ”Hon måste lära sig att vara mer försiktig!” Jag sa ingenting utan satte bara ner Mel på golvet igen. Sen gick jag utan ett ord upp på mitt rum igen. När jag kom in gick jag direkt till mobilen. Jag hade kommit på att jag skulle messa Ulrik igår men glömt att göra det. Jag hade faktiskt lite dåligt samvete. Jag messade ett snabbt sms till Ulrik. Hej vad gör du? :) /Katherine. Jag fick svar efter några minuter. Tja ingenting, vaknade precis haha :). Jaha nu hade jag lyckats väcka en person jag nyss träffat också. Oj förlåt :O. Nu svarade han snabbt istället. Det är lugnt. ;) vill du göra nåt idag eller? :). Jag svarade med en gång. Visst! Vi ses vid skolan om en timme. :). Oki doki ;) skrev han tillbaka. Okej,eftersom jag skulle träffa Ulrik om en timme var det väl lika bra att göra sig i ordning. Jag gick ut ur rummet igen och in på toaletten. Där tog jag fram sminkväskan och sminkade mig ungefär som jag gjorde igår. Lite mascara och läppglans alltså. Sen gick jag ner till köket och plockade fram smörgås och yougurt innan jag satte mig vid bordet och tog fram en tidning. Skönt att det var lördag idag iallafall. Då kunde man sova hur länge man ville. Det vill säga om jag inte skulle träffa Ulrik förstås så kunde jag ju tagit sovmorgon. Men vem kan det i ett sånt här hus? Med två småsyskon som låter 25 timmar om dygnet. Jag bläddrade vidare i tidningen men hittade inget av större intresse. När jag var klar med frukosten gick jag upp på mitt rum igen. Jag ställde mig framför spegeln och betraktade mig själv. Vad skulle jag ha på mig? Jag plockade fram lite kläder men ingenting passade. Tillslut låg nästan hela min garderob utslängd på golvet. Efter mycket dividerande med mig själv kom jag fram till att ta ett par nylonstrumpbyxor med ett par svarta shorts till och en t-shirt med tryck. Medan jag klädde på mig kastade jag en blick på klockan. Halv 10. En halvtimme kvar tills jag skulle träffa Ulrik då.

Jag stod på skolgården och väntade. Klockan var fem över tio. Han var sen. Men det förstås, egentligen brukar det ju vara jag som alltid var sen. Jag tog upp hörlurarna ur handväskan jag hade med mig. Jag satte på Stole my heart-One Direction. Jag hade kommit till ungefär halva låten när jag hörde steg bakom mig. Jag vände mig om och såg Ulrik komma gående. Han såg ut ungefär som han hade gjort igår. Jeans, jacka och gubbkeps. Den enda skillnaden var att nu hade han en blå keps istället för en svart.

”Ulrik!” ropade jag. Han kollade upp när han hörde mig och hans ansikte sprack upp i ett leende. Han var riktigt söt när han log.

”Hej du,” sa han och kom fram till mig. Jag stängde av musiken och la ner hörlurarna i väskan igen.

Ulriks perspektiv

”Så vad ska vi göra?” frågade hon och log mot mig. Åh jäklar! Hon var riktigt snygg när hon log.

”Ehm... jag vet inte riktigt,” sa jag tvekande. ”Vad finns det att göra?”

”Ja, vi skulle kunna gå på bio, det finns faktiskt en biograf i det här råtthålet.”

”Visst, vad ska vi se?”

”Tja det går inte så många filmer men vi skulle kunna se Journey 2 the mysterious island.” Hon tittade frågande på mig.

”Visst, den blir bra.”

”Okej, kom då.” Hon började gå i riktning mot stan och jag sprang ikapp henne så att jag kom upp jämsides med henne.

Efter bion gick vi till Mcdonalds och åt. Filmen hade varit riktigt bra faktiskt. När vi var klara började vi gå mot skolan igen. När vi hade kommit ungefär halvvägs tog jag mod till mig och fattade hennes hand...