believeindreamsforever.blogg.se

Det var jag som avbröt kyssen först, för att kunna andas. Mina kläder klibbade mot kroppen och jag kippade efter luft. Ulrik andades också i otakt. Det lät precis som när han har vart på en konsert och gett gärnet.

”Jag älskar dig!” sa jag och log.

”Jag älskar dig också!” svarade han. Men sen började han grimasera. ”Kan du flytta dig lite Kate?” Jag märkte att jag låg på honom.

”Är jag så tung?”

”Japp! Lika tung som en elefant!” sa han och flinade.

”Aj, det där gjorde ont vet du!” sa jag och spelade sårad. Han skrattade och såklart började jag också skratta då.

”Du, vi kom inte så långt med den där frukosten ju.” sa Ulrik när vi lugnat ner oss.

”Jag måste byta kläder till att börja med.” sa jag anklagande och gjorde en gest mot mina blöta kläder. Han nickade och drog upp mig på fötter igen. Sen drog han in mig i huset och in i sitt rum. Han stängde dörren och låste den. Sen började han kyssa mig intensivt. Han drog lite i min t-shirt medans jag fingrade på knapparna i hans shorta. Jag knäppte upp knapparna samtidigt som jag kysste honom. Han drog av mig min tröja och jag tog av hans shorta. Hans mun flyttades till min hals och hans andedräkt gav mig gåshud. Han började lirka upp knappen i sina byxor när det knackade på dörren. 

 ”Vad?” sa Ulrik. Han lät flåsig och irriterad.

”Middagen är serverad!” hördes Katarinas röst från andra sidan dörren. Ulrik suckade.

”Vi kommer!” ropade han tillbaks. Han släppte mig och gick fram till sängen där han tog av sig sina byxor och satte på sig ett par fotbollsshorts och ett vitt linne. Jag följde hans exempel och tog på mig shorts och linne. Sen gick vi hand i hand nerför trappan till köket. En form med rykande lasagne stod framdukad på bordet. Katarina satt redan och åt medan hon läste en tidning. Hon tittade upp när vi kom in.

”Det var på tiden, trodde nästan ni hade vuxit fast där uppe.” sa hon och log. Jag log tillbaks.

”Haha nejdå, vi var bara lite blöta så vi var tvungna att byta om.”

”Hehe okej!” Vi satte oss ner vid bordet, jag bredvid Katarina och Ulrik mittemot mig. Maten var jättegod men ingen av oss sa nånting under måltiden. Katarina tittade på oss några gånger men sa inget. När vi ätit klart så stack Ulrik och jag till stan eftersom jag behövde shoppa plus att jag inte hade vart i Göteborg på jättelänge. Jag kom knappt ihåg nånting, utan gatorna kändes så annorlunda mot vad jag var van vid. Hemma i Forks så var det alltid så lugnt eftersom det var en väldigt liten stad. Här i göteborg så var det livligt på gatorna trots att klockan var sent på eftermiddagen. Jag drog in Ulrik i alla möjliga affärer och köpte nåt i varje så tillslut så bar jag och Ulrik på säkert 10 påsar var. Och den gullungen hade betalat allt. Nu var klockan över 9 på kvällen och jag var hungrig igen.

”Ulrik, jag är hungrig!” gnällde jag. Han skrattade åt mitt tonfall och drog sen med mig mot Mcdonald´s som låg lite längre ner på gatan. När vi väl kom in där så var det några tjejer i min ålder som kom fram till Ulrik.

”Ulrik, snälla kan vi få en bild!!!????” nästan skrek dom. Jag fattade absolut ingenting. Han tittade ursäktande på mig. 

 ”Ehm... inte just nu tjejer.” sa han besvärat. Dom såg besvikna ut. ”Efter jag har ätit, jag lovar!” skyndade han sig att lägga till. Dom sken upp igen och sprang tillbaka till sitt eget bord. När vi hade beställt vad vi skulle äta och satt oss vid bordet så stirrade jag på Ulrik.

”Vad var det där om?” frågade jag och nickade mot tjejerna som satt och stirrade på oss.

”Asså det är jättesvårt att förklara eftersom du inte har vart här på sju år. Men jag är artist och dom där tjejerna är mina fans.” sa han. Jag satte maten jag höll på att äta i halsen.

”D... du är artist?” stammade jag chockat. Han nickade. Jag samlade mig lite och sa sedan. ”Varför har du inte sagt nåt då?”

”Jag vet inte, har väl väntat på rätt tillfälle helt enkelt.”

”Okej... men det är väl jättebra antar jag.” sa jag tvekande. Han nickade igen och log sen.

”Men är du klar så vi kan komma hem snart?” Jag insåg då att jag hade ätit färdigt och sa snabbt:

”Självklart!” Vi reste oss genast upp och direkt kom tjejerna, som var fans till Ulrik fram.

”Ulrik kan vi få en bild nu????” sa dom i kör. Han log mot dom och ställde upp på bilder. När han var klar drog han med mig ut genom dörren och vi tog började promenera mot busshållplatsen. På vägen gick vi förbi Pressbyrån och jag sa till Ulrik att jag behövde in och köpa en dricka för jag hade sjukt ont i huvudet.

”Ska jag vänta?” sa han oroligt.

”Nej det behövs inte. Gå i förväg du så kommer jag strax.” sa jag lugnande. Han nickade och fortsatte att gå i riktning mot busshållplatsen. Jag gick in i affären och plockade snabbt på mig en loka, betalade och gick ut igen. Väl ute öppnade jag drickan och drack upp halva flaskan med en gång. Oh shit mitt huvud bultade. Jag började stappla fram på gatan i den riktning som Ulrik hade gått. Plötsligt fick jag den känslan av att nån följde efter mig. Jag tittade bakåt och fick sen två män i trettioårsåldern som gick ett par tiotal meter bakom mig. Dom hade blickarna stadigt fästa mig och jag började känna mig illa till mods. Jag ökade takten så att jag nästan sprang. Jag hörde inga fotsteg bakom mig längre och jag saktade ner lite. Då kände jag plötsligt en hand som tog tag i mitt hår, nåt kallt mot min hals och en röst som sa:

”Ge oss dina värdesaker eller så skjuter vi!”

så där har ni äntligen kap 10. förlåt om det inte är så bra o förlåt för dom dåliga bilderna. Snälla kommentera om ni har nåt bra ställer där man kan hämta gratis bilder ifrån ;) 

Puss & Kram <3

Klockan var över 10 på kvällen och vi satt och tittade på Eclipse i Ulriks rum. Vi hade kommit till striden med dom nyfödda och jag grät varje gång jag såg Jacob skadas. Som ni förstår så är jag ”team Jacob”. Jag satt i Ulriks knä och storgrät. Han höll om mig och jag vilade huvudet mot hans bröst. När filmen var slut bestämde vi oss för att gå och lägga oss. Vi gick upp på övervåningen hand i hand. Medans Ulrik gick för att bortsta tänderna passade jag på att sno hans t-shirt som jag hade haft natten innan. Så när Ulrik kom tillbaka låg jag på hans säng i hans t-shirt.

”Ulrik, jag gillar den här t-shirten.” sa jag och log.

”Du kan få den om du vill.” sa han och log tillbaka. Han kom fram till mig och la sig bredvid mig.

”Säkert?” frågade jag.

”Helt säkert!” Han tog min hand och flätade ihop sina fingrar med mina. Jag stod inte ut med att vara så nära honom utan att röra honom. Så jag lutade mig fram och kysste honom. Han besvarade kyssen och pressade sig mot mig. Det blev mer intensivt och jag flätade in min fria hand i hans hår. Det slutade med att vi låg i sängen och hånglade. Efter en stund var vi båda helt utmattade.

”Ska vi sova eller?” sa Ulrik efter en stund. Jag nickade och vi la oss så nära varann som vi kunde. Inom några minuter hade jag somnat.

Nästa morgon vaknade vi inte förrns vid lunchdags. Eller snarare när jag vaknade var Ulrik redan vaken.

”God morgon sötnos!” sa han och log.

”God morgon snygging!” svarade jag och log tillbaka. ”Hur länge har du varit vaken?”

”Nån timme tror jag.”

”Varför väckte du mig inte då?” frågade jag.

”Nejmen du var så söt när du sov.” sa han och log sådär supergulligt.

”Ska du säga!” sa jag och han skrattade lätt. Just då kurrade min mage ljudligt. Ulrik började gapskratta men just då kurrade hans mage också. Jag började också skratta och sen låg vi där i sängen och bara skrattade.

”Vi kanske borde gå och äta frukost nu?” sa jag efter en stund.

”Du menar lunch? Vet du vad klockan är?” sa Ulrik.

”Typ elva kanske?”

”Halv ett!” sa Ulrik och skrattade ännu mer.

”Oj!” sa jag förskräckt. ”Förresten Ulrik, jag kom på en sak. Jag har ju inte sommarlov än, det är ju en månad kvar.”

”Ja, men då får du väl ta igen den tiden här i Sverige.” sa han som om det var den enklaste saken i världen.

”Du får det att låta som om alla saker här i världen är superenkla men så är det inte ibland.” sa jag vasst. Han blev genast allvarlig.

”Jag förstår dig.” säger han. ”Jag vet ju att du har haft det jättesvårt i livet och jag tycker verkligen inte att livet är enkelt hela tiden. Men det är sånt vi får leva med.” Jag lät orden sjunka in och sa sedan:

”Du har rätt, förlåt.”

”Du behöver inte säga förlåt, jag förstår ju varför du blev arg.” Han kysste mig på kinden. ”Kom nu så går vi och äter frukost.” Han drog upp mig ur sängen och sen gjorde han nåt jag inte var beredd på. Han tog tag om min midja och slängde upp mig på sin rygg. Sen bar han mig hela vägen ner till köket under vilda protestrop från mig. Väl inne i köket satte han ner mig på en stol. Jag surade lite och helt plötsligt började Ulrik skratta igen.

”Vad skrattar du åt?” frågade jag surt.

”Du skulle se din min!” sa Ulrik och skrattade ännu mer.

”Ha-ha. Tycker du det här är lika kul?” Jag gick ut ur rummet och fram till toaletten där jag plockade fram en hink som jag sen fyllde med iskallt vatten. Sen gick jag ut till Ulrik igen och hällde vattnet över honom. Han spärrade först upp ögonen och sen tittade han på mig.

”Nu är du illa ute.” Han kom fram till mig och bar upp mig igen. Sen rusade han ut genom ytterdörren och släppte ner mig på gräsmattan. Sen var han helt plötsligt borta. Men så kände jag en kall vattenstråle på min rygg och jag vände mig om. Där stod Ulrik med vattenslangen i högsta hugg. Han sprutade så mycket vatten på mig att jag snart inte såg honom.

”Nej Ulrik sluta!” skrek jag. Men han slutade inte utan skrattade bara. Jag lyckades kravla mig fram till honom och fick tag i hans ena ben. Jag ryckte till och sen låg han också på marken.

”Haha!” sa jag triumferande. Han log och drog mig mot sig i en kyss. Sen låg vi där på gräsmattan och kysstes medans vattnet sprutade på oss. 

Så där har ni kapitel 9. Kommentera jättemycket! <3

Lessen att det bara blev en bild på Ulrik men jag tar alla mina bilder från google. Är det nån som har nån sida där man kan ta gratis bilder ifrån så skriv det i kommentarerna. Behöver verkligen er hjälp med det ... :) 

Kram <3

Ulrik stirrade på mig. Först spärrade han upp ögonen men sen så sa han lungt:

”Men man behöver inte ha pass när man åker härifrån för det är en så liten stad och vi kommer inte att mellanlanda nånstans.” Vilken lättnad! Jag hade för ett ögonblick trott att jag inte skulle kunna följa med.

”Okej, va bra!” sa jag glatt.

”Men du, vi kanske borde gå nu för annars kommer vi inte att hinna med planet.”

”Oki!” Jag tog mina saker och Ulrik tog sin väska och sen promenerade vi ner till gatan och tog en taxi till flygplatsen. Vi kom fram 10 minuter innan planet skulle gå så det var bara att hoppa på det med en gång. Precis när vi satt oss så plingade min mobil till. Ett sms från Eric. Jag klickade fram det: Hej, vad gör du? :). Gud vad skulle jag säga? Jag hade ju inte direkt sagt till honom att jag skulle till Sverige. Men det bästa var väl att säga sanningen. ”Ehm, sitter på ett flyg väg till Sverige själv då? ;). Han svarade snabbt. Till Sverige! Med vem?? Oj då! Inga glada gubbar, det verkade inte bra. ”Med en kompis bara. :). Eric: Jaha men när kommer du hem då? :). Katherine: Ingen aning, men vi får höras av. ;) Eric: Ja det gör vi! ;)

”Vem messar du med?” frågade Ulrik nyfiket.

”Haha, värst vad du är nyfiken!” sa jag och skrattade. Han log bara envist. ”En kompis från Forks bara.”

”Jaha och vad heter denna mystiska kompis då?”

”Äh nu får du väl ge dig!” sa jag och slog till honom lätt på armen. ”Men om du nödvändigtvis måste veta så heter han Eric och går på min skola. Men du Ulrik när kommer vi hem?” Hans leende dog bort och han såg besvärad ut.

”Ehm jo det var det jag ville prata med dig om...” sa han och tittade på sina skor.

”Ja?”

”Jo min semester är liksom slut så jag kommer inte tillbaks till Forks utan du får åka själv tillbaks.”

”Va!?” nästan skrek jag. Han såg ledsen ut. ”Inte en chans! Då flyttar jag också till Sverige!”

”Ja, men Eric då?” frågade han.

”Eric får väl komma och hälsa på för inte en chans att jag åker tillbaks dit utan dig!”

”Okej då, men vart hade du tänkt att du skulle bo?”

Jag önksade att han hade sagt att jag kunde bo med honom men det gjorde han ju inte. 

 ”Vet inte riktigt kanske...” men jag han inte avsluta meningen förrns det blinkade Gothenburg började blinka på en skärm. Sen hördes kaptenens röst i högtalarna:

”Kan alla vara vänliga att sätta på sig säkerhetsbältena för vi landar alldeles strax i Göteborg i Sverige.” Vi satte på oss våra säkerhetsbälten och snart hade vi landat i Göteborg. 

 ”Vi ska till min mamma så vi får ta taxi dit.” sa Ulrik och tog min hand. Vi fick tag på en taxi relativt snabbt och efter 20 minuter var vi framme vid en villa. Ulrik drog med mig fram till ytterdörren och vi klev in i hallen.

”Hallå?” ropade han. Strax därpå kom en kvinna ut i hallen. Hon stannade när hon fick se mig. ”Mamma, det här är min flickvän Katherine.”

”Men hej på dig!” Hon kom fram till mig och räckte fram handen. ”Jag heter Katarina.”

”Hej, jag är som sagt Katherine.” sa jag och skakade hennes hand.

”Trevligt att träffas!” svarade hon. Sen gick hon fram till Ulrik och gav honom en kram och en puss på kinden. Han rodnade lite.

”Kom!” sa han och drog mig upp för en trappa och in i hans rum. Jag la mig på hans säng och tittade upp i taket. Ulrik ställde ner sin väska och kom fram till mig. Han kysste mig en lång stund. Men till slut fick vi avbryta kyssen för att kunna andas.

”Jag älskar dig!” sa jag och log. Han log ett underbart leende tillbaka.

”Jag älskar dig mer!”

Kapitel 8 klart kommentera riktigt mycket nu och gilla min blogg på fb. :) <3