Kapitel 25. Let's get this party started
”Okej, redo för att festa loss nu då?” säger Ulrik och kommer ut ur badrummet. Han har satt på sig svarta byxor, vit skjorta och rufsat till håret till en cool rockfrisyr.
”Så redo som man kan bli.” säger jag. Han skrattar och kysser mig på pannan.
”Du är jättefin älskling!” Jag älskar när han kallar mig älskling eller sötnos eller något annat än mitt namn. Det får mig att älska honom ännu mer och just nu får det mig faktiskt att bli lite lugnare också. Vi ska på studentfest hos en av Ulriks kompisar och jag är ganska nervös eftersom jag inte träffat hans kompisar förut. Men men... som min mamma brukade säga; Om man inget vågar får man ju aldrig veta hur det går. Tja, det var ju alltid typiskt mamma att dra in typ massa teaterrepliker i vardagen.
Vi drar på oss skorna och jackorna, går ut på gatan och tar en taxi till festen. Själva festen är i Ulriks polares hus och när vi kommer dit så är festen redan i full gång. Det ser ut att vara minst 50 pers där och jag skakar i hela kroppen av nervositet inför mötet med alla dessa personer. Men Ulrik tar lugnt min hand och drar in mig i mängden. Han presenterar mig för sina kompisar och sköter allt snacket för att jag ska slippa prata så mycket. Plötsligt kommer en kille i studentmössa, som jag inte har träffat förut, fram till Ulrik och dunkar honom i ryggen.
”Tja Ulle!” skriker han för att överrösta musiken.
”Tjena Nisse!” skriker Ulrik lika högt. Musiken dunkar.
”Och vem är den här snygga bruden då?”
”Min flickvän Katherine.”
”Nils Karlsson.” säger han som kallas Nisse.
”Katherine som sagt.” skriker jag. Musiken är oroväckande hög.
”Men ta någonting att dricka för fan!” skriker Nisse i öronen på oss. Men vi hör inte vad han säger för nu är musiken så hög att man inte kan prata med varann. En låt som jag gillar sätts på och jag drar med Ulrik ut på dansgolvet. Vi dansar vilt en stund, knappt medvetande om människorna runt omkring oss.
”Vi tar något att äta!” skriker Ulrik i mitt öra och drar mig mot köket där drickan och maten är. Vi tar varsin pizzabit och ett glas med en spritblandning i. Jag vet att jag inte är myndig men vad gör det för en kväll?! Jag dricker upp allting i glaset och drar med Ulrik ut på dansgolvet igen.
Resten av kvällen förflyter som i dimma. Jag är knappt medveten om vad som händer; vi dricker mera, ganska mycket mera och Ulrik viskar någonting i mitt öra. Vi smyger upp på övervåningen och hittar ett tomt rum. Sen är jag bara nätt och jämt vid medvetande, min klänning och trosor åker av och Ulriks byxor och kalsonger också. Det gör lite ont när han trycker men det är skönt på samma gång. Jag kan inte hejda ett flämtning av välbehag. Sen försvinner rummet, Ulrik och hela världen i en enda tjock dimma.
Jag vaknar hemma i min säng. Jag har ingen aning om när och hur jag kom hem men när jag kollar åt sidan så ligger Ulrik där bredvid mig. Jag upptäcker att jag fortfarande är klädd i klänningen jag hade på festen och att Ulrik också har på sig samma kläder som igår. Jag känner mig plötsligt väldigt hungrig så jag upp ur sängen och ut i köket. Jag kollar i kylen och plockar fram lite ägg och bacon och börjar göra äggröra till mig och Ulrik. När det nästan är klart kommer Ulrik ut i köket i bara kalsongerna, han har tydligen fått av sig gårdagens kläder.
”God morgon älskling.” säger jag och ställer fram äggröran och baconet på bordet. Jag får en gäspning till svar. Han sätter sig vid bordet och börjar lägga upp frukost till sig. Jag sätter mig mitt emot honom och börjar lägga upp till mig med. Han säger inte mycket under frukosten och när vi ätit färdigt frågar jag om det är nåt.
”Nejdå, jag är bara jättetrött och så har jag ganska ont i huvudet också.”
”Ta en huvudvärkstablett då.” Han nickar och ler tacksamt mot mig innan han går ut i badrummet.
Dom närmsta veckorna pratar vi inte mycket om festen och det som hände där; Ulrik jobbar och jag kämpar på i skolan inför examen.
En dag när jag sitter där i skolbänken och lyssnar på en tråkig föreläsning om svampar, får jag ett plötsligt anfall av illamående. Jag lägger handen på pannan och känner att jag är väldigt varm. Illamåendet börjar bli värre och jag känner att jag måste gå på toa. Jag räcker upp handen och får lärarens tillåtelse att lämna lektionen. Jag springer till toaletten och kräks. Sen går jag inte tillbaka till lektionen utan jag tar mina saker och tar bussen hem. När jag kommer hem känner jag mig hungrig och illamåendet har gått över lite men så fort jag öppnar kylen och känner lukten av mat så kommer illamåendet tillbaka och jag rusar till toaletten. Det är också där Ulrik hittar mig när han kommer hem från jobbet.
”Men gud, hur är det?!” frågar han oroligt.
”Magsjuka.” mumlar jag och ser trött upp på Ulrik. Han kommer fram till mig och hjälper mig till sängen.
I en vecka blir jag sen sängliggande och glor på tv eller läser. Ulrik pysslar om mig hela tiden. Sen blir det långsamt lite bättre och jag kan resa mig upp ur sängen och gå korta promenader utomhus. Ulrik har återgott till sitt jobb och allt verkar nästan bli som vanligt igen. Men bara nästan. En oro börjar sakta gro inom mig. Min mens är nästan två veckor försenad. Men det är väl normalt att den är några dar sen. Eller? Men två veckor, det känns så mycket. Och när jag tänker efter så har jag ju varit magsjuk och väldigt illamående. Kan jag vara gravid? Nej! Jag använde ju p-piller på den där studentfesten. Men ändå... Brukar det inte hända att kvinnor kan bli gravida i alla fall? Jag bestämmer mig för att ta ett graviditetstest även om jag nästan är hundra procent säker på att resultatet kommer vara negativt.
Jag går in på apoteket och fram till hyllorna med olika test. Jag tar ett från hyllan och går fram till kassan och betalar det. Sen går jag raka vägen hem. Ulrik är som tur inte hemma än. Jag går in på toaletten och låser dörren. Sen öppnar jag paketet och vecklar upp bruksanvisningen. Man ska kissa på stickan, hålla den snett neråt i strålen i ca. fem sekunder. Sen ska den ligga plant i två minuter. Blir det ett streck i det lilla fönstret så visar det att provet har fungerat. Blir det sen ett streck i det stora fönstret visar det att man inte är gravid. Men blir det däremot två streck i det stora fönstret, ett plustecken, då är man gravid. Jag tar av locket på stickan och sätter mig på toaletten. Efter fem sekunder tar jag bort stickan och lägger den på handfatet. Okej, nu ska den ligga där i två minuter. Långsamt börjar jag räkna sekunderna, intensivt stirrande på testet. Ganska snabbt dyker ett blått streck upp i det lilla fönstret som visar att testet har fungerat som det ska. Nästan samtidigt börjar tecknet tona fram i det andra fönstret också. Först blekt men sedan mörkare. Innan en minut har gått så har tecknet tonat fram helt. Jag vet vad jag ser men jag vill inte tro det. Det står två minuter i bruksanvisningen så man kanske ska vänta så länge. Jag väntar i två minuter till men tecknet är envist kvar. Jag sätter mig ner på toaletten och börjar gråta med testet i handen. För i det stora fönstret finns ett alldeles knivskarpt plustecken.
Jag är gravid.
Klockan är fem på eftermiddagen, det är den 15 Oktober 2012 och jag är 16 år. Jag har haft sex en enda gång i mitt liv och jag skyddade mig.
Ändå återstår faktumet jag inte kan fly ifrån.
Jag är gravid.
förlåt för långt uppehåll!!!!