believeindreamsforever.blogg.se

 

Detta har hänt:

Katherines födelsedag.

Bilturen tog ungefär 20 minuter. Vi stannade utanför en resturang jag aldrig hade vart på förut. Den såg väldigt lyxig ut. När vi kom in så blev vi visade till ett bord som var fint dukat för två. Ulrik hade redan förbeställt all mat så precis när vi satte oss blev vi serverade förrätten. Under kvällen så fick vi alla mina favoriträtter och det var lätt en av dom bästa kvällarna i mitt liv. När vi hade ätit klart efterrätten så reste vi oss upp och bestämde att vi skulle ta en promenad i parken precis utanför. Det var en fin park med blommor och en damm. Vi satte oss på kanten till dammen och tittade upp på himlen. Det var stjärnklart inatt och jag lutade huvudet mot Ulriks axel. Sen satt vi bara där och tittade på stjärnorna utan att säga nåt. Det behövdes inga ord. Det behövdes ingenting. Jag hade redan fått allt jag ville ha. 

---

3 veckor senare, 15 Augusti 2012

 

Jag lever i en dröm. Ett vitt paradis. Bara jag och Ulrik. Ensamma i vår himmel. Eller... det skulle kunna vara så. Ulrik har så mycket med sitt jobb och jag har ju skolan så det blir inte så mycket tid tillsammans. Men just nu sitter jag vid datan och ser på fjärde säsongen av ”The Vampire Diaries” med en burk glass i handen. Ulrik är ute och jobbar men han skulle komma hem snart. Intensivt stirrar jag på skrämen. Det är Elena och Damon som är iväg och han ska lära henne att dricka blod. Men jag är ett Stelena- fan så som ni förstår gillar jag inte Damon lika mycket.

”Neeeeeeeeeeeeeej!” skriker jag när Elena tappar kontrollen och nästan dödar en person. Jag skriker så högt att jag inte hört att Ulrik kommit hem. Han kommer störtande in i rummet och ser helt vettskrämd ut.

”Vad är det? Brinner det eller nåt?”

”Nej, nej då! Men jag ser på The vampire diaries och så så...ähh du skulle ändå inte fatta!” snyftar jag samtidigt som jag skrattar. Han tittar på mig som om jag inte var klok. Sen ler han milt och kommer fram och kysser mig på pannan.

”Är det bra då?” Jag nickar och klickar ner internet, titta klart kan jag göra nån annan dag för idag har Ulrik lovat att vi ska gå på Liseberg.

 

Vi står mitt inne på Liseberg vid chokladhjulet. Klockan har hunnit bli åtta på kvällen och vi är helt slut. Vi har åkt nästan alla karuseller och sett på flera konserter som har varit under dagen så just nu går vi bara runt och spelar på olika godishjul. Än så länge har vi inte vunnit nåt men det gör inget, bara att få vara med Ulrik är en vinst i sig. Men det är ändå kul att spela.

”Vilka nummer vill du ha då?” frågar Ulrik och ler mot mig. ”3, 5 och 19!” säger jag tvärsäkert. Det är mina turnummer så dom tar jag alltid. Ulrik tar nummer 7 och 13. Sen snurrar dom på hjulet och jag väntar spänt på att det ska stanna. Den åker förbi 16, 17 och 18 och stannar på...19!

”YES!” skriker jag och hoppar upp och ner av förtjusning.

”Grattis,vilken sort vill du ha?” Jag tar en med vanlig mjölkchoklad och låter Ulrik bära den. Han är inte ledsen för att han inte vann utan glad för att jag är glad.

”Ulrik jag vill åka Atmosfear.” säger jag. Han tittar tvekande upp på det höga tornet.

”Är du säker?”

”Är du rädd?”

”Nejdå vet bara inte vart jag ska ställa chokladen?”

”Jovisst skyll på chokladen bara. Vi behöver inte åka om du inte vill.”

”Jo jo visst, vi åker men jag skyller på dig om jag spyr sen!”

”Haha visst det är lugnt.”

”Va bra då.” Han tar min hand och vi börjar gå upp mot Atmosfear.

 

”En gång och aldrig mer!” säger Ulrik när vi kommer ner igen. Han vinglar och är lätt grön i ansiktet. Jag skrattar samtidigt som jag leder honom till en bänk. Ulrik sätter sig med huvudet mellan knäna och tar djupa, långsamma andetag.

”Ulrik, mår du bra?” frågar jag lite oroligt.

”Jadå det bara snurrar lite i huvudet. Vi kanske kan gå och ta en glass?”

”Visst.” Vi går bort mot en glasskiosk lite längre bort och bestämmer oss för att ta kulglass. Jag tar jordgubb och choklad i bägare, Ulrik tar samma fast i strut. Vi sitter i solskenet och äter utav våra glassar. Allt verkar så fridfullt ända tills jag råkar svänga till armen och tappar min glass. Ulrik skrattar så mycket att han nästan trillar av bänken. Jag slår till honom på armen och låtsas bli tjurig.

”Men Kate blev du sur nu?” retas han. Jag svarar inte utan vänder bort huvudet och plutar tjurigt med munnen. Han skrattar mjukt och fortsätter äta på sin glass. Det stör mig att han inte bryr sig om mig. Jag vänder blicken mot honom igen.

”Ulrik, jag tror du har nåt smuts i ansiktet.”

”Va? Vart?”

”Precis där!” säger jag och tar tag i handen han håller glassen i. Sen trycker jag resolut upp glassen i hans ansikte. Han blir kladdigt från näsan och uppåt och han blinkar förvånat mot mig. Hans hand far upp mot ansiktet för att kontrollera hur stor skadan är. Först tittar han bistert på mig innan hans ansikte spricker upp i ett stort leende.

”Jaså det var där jag var kladdig alltså.” säger han ironiskt och jag börjar skratta hysteriskt. Han stämmer in i skrattet. Och där sitter vi på bänken och skrattar åt nåt som kanske inte riktigt är jätteroligt. När vi har lugnat oss lite säger Ulrik:

”Du har möjligtvis inget papper i fickorna?”

”Jag brukar faktiskt inte gå runt med papper i fickorna.” svarar jag och ler.

”Normala människor brukar göra det.”

”Antyder du att jag inte är normal?”

”Ja! Har du nånsin vart det?”

”Men dum! Förresten är inte du heller normal.”

”Förklara kära du.”

”Ja men eftersom du umgås med mig så är väl inte du heller normal, eller?”

”Sant.” säger han och reser sig upp. Han börjar gå mot toaletterna och jag springer efter honom. När Ulrik har fått bort det mesta av glassen ur ansiktet så känner både han och jag att det är dags att åka hem. Vi tar spårvagnen och sen färjan för att komma till min lägenhet. Båda två kollapsar direkt på sängen. Vi orkar inte ens ta av oss kläderna, så trötta är vi. Jag lägger mig på Ulriks arm och hans andetag i min nacke är det sista jag minns innan jag låter drömmarnas fantasifulla värld omsluta mig. 

 

---

Kommentera snälla så lovar jag att uppdateringen blir bättre :) 

Puss o Kram <3