believeindreamsforever.blogg.se

Nästa dag

Nästa morgon vaknade jag med ett leende på läpparna och tänkte tillbaka på dagen innan. Den bästa dagen i mitt liv och självklart natten. Att få känna Ulriks närhet igen. Jag vände huvudet mot honom och såg att han hade öppna ögon och låg och betraktade mig. Ett leende sprack upp på hans läppar när han såg att jag log.

”Vad ler du åt?” frågade jag glatt.

”Du ser så lycklig ut” svarade han.

”Jag är lycklig, är inte du det?”

”Lyckligare än på länge.” Han drog mig mot sig och gav mig en lång passionerad kyss vilket fick mig att lägga mig över honom. Men innan han hann göra något mer hade jag dragit mig undan och hoppat upp ur sängen.

”Neeej!” gnällde han. Jag skrattade till.

”Livet är svårt Ulrik, man måste fatta svåra beslut och nu har jag just gjort ett väldigt svårt val.” deklamerade jag.

”Jaha, och vad var det för svårt val då?” Han lät nyfiken.

”Jag valde nyss mellan att fortsätta kyssa dig eller ta förnuftet till fånga och upptäcka dagen.” sa jag viktigt. Han började fnissa.

”Vad är det som händer denna dag då?”

”Det är ju det jag inte vet! Jag måste upptäcka vad som ska hända. Antagligen ska jag inte göra nånting utan bara ligga och steka i solen.”

”Jaså, jaha det kan du ju fortsätta drömma om!” sa han hånfullt. Jag tittade på honom förvånat. Han reste sig upp och satte ett finger i min bröstkorg. ”Du ska följa med mig till ett släktkalas idag!”

”Vah? Varför ska jag följa med på ett släktkalas? Med din släkt?” sa jag irriterat. Han nickade.

”Kom igen, det blir kul. Och så får dom ju lära känna dig också.” Jag skakade på huvudet.

”Snälla snälla snälla snälla snälla för min skull? Det blir inget kul annars.” Han såg på mig med stora bedjande ögon. Och jag gav upp.

”Visst!” snäste jag men kunde inte rå för att le.

”YES! Tack tack tack tack du är bäst!” sa han upphetsat.

”Vet jag väl!” skrattade jag.

Senare samma dag

Jag stod bredvid Ulrik och klamrade mig fast vid hans arm. Vi var omringade av hans släkt. Han hade ingen liten släkt heller. Det måste vara minst hundra pers här.

”Ulrik, jag är nervös. Tänk om dom inte tycker om mig!” viskade jag till honom.

”Jodå, hur kan man inte tycka om en sån underbar person som du?” Han fick det att låta så enkelt och det gjorde mig lite lugnare. Dom första utav Ulriks släkt kom fram till oss och Ulrik presenterade mig. Dom hälsade på mig och log.

Sen fortsatte det i samma banor och jag vart lugnare och lugnare för varje släkting som kom fram. Men samtidigt kunde jag inte undgå sanningen att jag egentligen inte hörde hemma här. Så efter några timmar, då jag och Ulrik hade skilts, så började jag spana efter honom igen. Jag såg honom med en gång. Han hade ingen keps på sig idag så hans ljusa hår kände man snabbt igen vart man än var. Jag började bana mig fram och nådde tillslut fram till Ulrik och ryckte honom i armen. Han vände sig om.

”Vad är det?” sa han.

”Kan vi gå? Jag börjar bli trött.” Han nickade och tog min hand. Vi sa hejdå till hans släktingar och begav oss sedan mot busshållplatsen. Vi hade bestämt att vi skulle till Ulriks lägenhet eftersom den var störst. När vi kom fram till busshållplatsen så var bussen redan där och det var bara att hoppa på. Vi valde några platser långt bak i bussen och så fort vi hade satt oss ner så la jag huvudet på hans axel. Han började stryka mig över håret.

”Jag hade kul idag.” sa jag tyst. Jag kunde nästan känna hur han log. Jag känder hans läppar mjukt snudda vid mitt hår och det sände små elektriska stötar genom mig.

”Jag också!” sa han lika tyst. Bussen var framme och vi stapplade in i lägenheten. Jag ramlade ihop på sängen. Ulrik la sig bredvid mig och kysste mig ivrigt. Jag kände hur hans händer drog ner dragkedjan till min klänning. Jag stoppade honom. Han tittade på mig förvånat.

”Gjorde jag något fel?” Han lät ängslig.

”Nejdå! Jag är bara så trött så snälla kan vi sova.” Jag såg att han blev besviken. ”Jag vill också Ulrik, men inte i natt.” sa jag lugnt. Han nickade och la istället armen runt mig. Jag somnade så snart jag stängt ögonen, fortfarande med festklänningen och klackskorna på och med Ulriks varma andetag i nacken.