believeindreamsforever.blogg.se

”Asså Ulrik, det här funkar inte längre! Vi måste handla.” säger jag skeptiskt och granskar kylskåpet med kritisk min. Bortsett från ett paket med yogurt och en gammal ost så är kylskåpet väldigt tomt.

”Nej men vi klarar väl oss, eller?” säger Ulrik oberört. Han sitter vid datan och antagligen, om jag känner honom rätt, scrollar runt på facebook.

”Jaså kom och titta här då.” Han suckar och kommer ut i köket. När han ser kylskåpet och dess innehåll så lyfter han frustrerat på ena ögonbrynet.

”Ja, som du ser så har vi ju mat för en livstid här.” säger jag ironiskt. ”Vad får det vara till lunch, en bit oxfilé med bearnaisesås kanske eller en bit hummer?” Han suckar igen.

”Äh fåna dig inte, vi handlar väl imorn då.” Han vänder sig om för att gå tillbaka till datan. Då blir jag faktiskt arg.

”Du kommer tillbaka hit genast!” vrålar jag och han vänder sig om förvånat. Jag har aldrig skrikit så åt honom förut och jag antar att han blev lite rädd för han kommer långsamt ut i köket igen med blicken riktad mot golvet.

”Vi ska inte handla imorn för vi ska handla nu och tro inte att du slipper undan bara för att det är min lägenhet. Du har fan kommit och gått som du vill här i tre veckor och nu är det faktiskt nog. Vad har du hjälpt till med här egentligen? Ingenting! Jag har gjort allt. Handlat, städat,tvättat medans du bara har suttit vid den där jävla datorn. Jag orkar fan inte mer!” Jag har inte märkt att tårarna börjat rinna nerför kinderna och jag torkar ilsket bort dom. Jag vill inte gråta men jag kan inte låta bli. Ulrik stirrar skamset ner i golvet. När han ser att jag gråter ser han förfärad ut.

”Asså förlåt Kate. Det var inte meningen att det skulle bli såhär.”

”Nej, men nu blev det så iallfall.” snyftar jag.

”Förlåt, jag ska skärpa mig.”

”Lovar du?”

”Jag lovar!” Han kommer fram till mig och kramar mig hårt. Hans tröja blir alldeles blöt av mina tårar. Jag snyftar mot hans bröst och även om jag egentligen är sur på honom så känns det skönt att ha honom så här nära. Jag vill aldrig släppa taget. Men när Ulrik gör det så måste jag också. Han lyfter upp min haka och ser djupt in i mina ögon.

”Hey du, ikväll är det bara du och jag okej?” Jag nickar och han kysser mig snabbt på munnen.

Vi går runt på Ica och slänger ner lite allt möjligt i vagnen. Jag tar en påse pommes och slänger den i vagnen som börjar bli full.

”Okej, det kanske räcker nu?” säger jag till Ulrik. Han nickar och vi börjar gå mot kassorna. Men innan vi betalar måste jag alltid kolla på tidningarna för att se om det har hänt nåt nytt i kändisvärlden. Jag tvärstannar när jag får se en stor löpsedel bredvid tidningshyllorna. Det står med stora bokstäver på den. Ulrik Munthers nya flickvän? Under texten finns en bild på Ulrik och mig när vi kysser varandra.

”Va fan!” säger jag och stirrar med stora ögon på bilden. Jag hoppas innerligt att Ulrik inte kommer få syn på den. För att försöka dölja den så mycket som möjligt så ställer jag mig framför den, det går hyfsat bra. Nu syns bara namnet på tidningen. Jag andas ut av lättnad.

”Jag ser att du har blivit kändis Katherine.” säger en röst bakom mig. Jag fryser till is igen. Den rösten tillhör Eric.

Ulriks perspektiv

”Va fan!” hör jag Kate svära bortifrån tidningshyllorna. Jag är precis påväg dit när jag hör en annan röst.

”Jag ser att du har blivit kändis Katherine.” Den rösten skulle jag känna igen överallt efter vårt senaste samtal. Det är Erics röst. Ilskan blossar upp i mig och jag går bort mot tidningarna. Där står Kate och Eric. Dom blänger surt på varandra. Jag går fram till Kate och lägger beskyddande armen om hennes axlar. Hon ler mot mig innan hon återgår till att blänga på Eric.

”Vad i helvete gör du är?!” fräser jag.

”Ja du. Det var så tröttsamt hemma i Forks så jag bestämde mig för att komma hit igen. Hörru jag är inte här för att bråka jag vill bara att vi blir vänner igen okej?”

”Jaså, du bestämde dig plötsligt för att du ville försonas. Vad är haken?”

”Det finns ingen. Jag vill bara stryka ett sträck över det hela okej? Vad är det som är svårt att fatta?”

Jag fnyser.

”Det som är svårt att fatta är att du dyker upp här efter tre månader och vill bli vänner. Tycker du att jag ska tro på det eller?” Han ler och det gör mig ännu argare.

”Du får tro vad du vill kompis.” säger han och slår ut med armarna.

”Kom Kate, vi går nu.” säger jag och föser henne mot kassorna. Vi betalar och börjar gå hemmåt. När jag tittar tillbaka så står Eric utanför affären med ett förnurligt leende på läpparna.

Erics perspektiv

Jag ser dom promenera bort. Han håller en beskyddande arm om hennes axlar och hon lutar sig mot honom. Jag ler, plockar upp mobilen och trycker av ett kort. Det här kommer bli så roligt!

så nytt kapitel allihopa minst fem kommentarer för nästa . jag blir oerhört glad över dom tack <3